onsdag 27 maj 2009

Skype

Skype är fantasiskt, och kommer bli ännu mer fantastiskt när brorsan får igång mikrofonen.
Men det är inte bara fantastiskt, det får mig att gråta så fort jag får se den lille fantastiske varelsen som heter Henry. Jag tror ingen kan förstå hur orättvist det är att han bor så långt bort... Och det spelar ingen róll om jag får se honom varje dag via cyberspejs, jag kommer fortsätta att gråta....

Henry, fasters bebis =0)

1 kommentar:

Anna sa...

Men attans vad gullegrisen har vuxit:-)